Retro Theology

Datum: 6:e januari 1982. I den här psalmen lägger psalmisten i några små rader ut några av de viktigaste delarna i Guds folks liv. Det börjar med det självklara: att människans hunger efter Gud drar henne till Guds hus och till att falla ner och tillbe. Och detta förlägger psalmisten rakt in i människans ofrånkomliga situation, nämligen det att tillvaron är fallen och att vi i många stunder går i "Tåredalen". Men mitt i lidandena så hjälper Gud oss att inse att de kan vara till stora välsignelser, inte bara för en själv, utan för andra människor också och det håller och bär ända tills höstregnet tar slut och människan lämnar jordelivet. På vägen dit kämpar vi men vi får samtidigt kraft att inte förloras till förmån för de ogudaktigas vägar utan istället till att i Kristus stå ostraffliga inför Gud. Vissheten om att livet i Kristus fungerar på det viset ger en salighet som bär oavsett vad som möter oss på vår vandring. "Huru ljuvliga äro icke dina boningar,HERRE Sebaot!Min själ längtar och trängtarefter HERREN