Funk I P1

"Jag vill inte ha sympati men jag längtar efter mer empati" Sindri Runudde är professionell dansare som älskar själva snusdosan mer än snuset. Han berättar om hur det var att få ett drömjobb som dansare på en prestigefull institution, men där han aldrig känner sig riktigt välkommen. "Det de ser, är att jag inte ser" Dansvärlden är välvillig men okunnig, då de seende normerna styr. Hur är det att inte få chans att lära sig samma sak som de andra dansarna? Och hur intervjuas personer med olika funktionsvariationer utan att reducera dem till just detta?