Livet & Döden

I början av nittiotalet köpte min pappa en videokamera. Tanken var att vi nu skulle kunna föreviga varje familjehögtid på ett helt revolutionerande sätt. Inga suddiga fotografier från julafton längre. Inga fler bristfälliga dokumentationer. Med videokamerans hjälp skulle vi för första gången kunna färdas tillbaka i tiden framför tv:n. Vid midsommar skulle vi kunna vara framför julgranen. Långa vinterkvällar skulle kunna fyllas med ljusa sommarminnen i från videokassettens exakta bilder. Jag fick uppdraget att filma den första julen. Jag filmade när granen välte, jag filmade fläskkorvarna som stod och puttrade i grytan och jag länge filmade hur brasan brann slut och falnade. Några år senare hade videokameran förpassats till källaren. Och julafton dokumenterades åter igen med bilder som sättes in i ett album. Det var något med videokamerans exakthet som vi aldrig kunde acceptera. Våra ljusa minnen förstördes av att information vi fick del av. Maten såg aldrig lika god ut, stämningen runt brasan var aldrig lika