Livet & Döden

"Jag minns att vi låg där i sängen. Vi var 18 år. Tre månader kvar till studenten. Du hade ett eget litet hus på din mammas villatomt. Där hade vi flyttat in. Det var lika bra. Vi var ju oskiljaktiga. För evigt skulle vi vara tillsammans. Det var ett stökigt hus. Inte mycket större än en lekstuga. På golvet låg högar av kläder, på en stol hade vi travat alla våra skolböcker. Huset var för litet för oss. Men det brydde vi oss inte om. Vi låg där i vårsolen som lyste in genom gardinerna och funderade på om det skulle komma en tid, långt långt borta, då vi inte längre kände varandra längre. Vi kom snabbt fram till att det var omöjligt. Det har gått över tio år nu. Vi ses ungefär en gång per år, och då alltid hastigt, kanske över en lunch på sin höjd. När vi ändå pratar med varandra är det som om ingen tid har passerat. Vi tänker på samma sätt om samma saker. Tycker olika på samma sätt, och tycker lika på samma sätt. Men vi är helt andra människor. Vi har förlorat allt vi hade den där vårmorgonen med tre månad